Wille som substitut

Under fikan idag säger Felicia: "Jag vill ha en katt, en svart katt..jag VILL HA en katt. Mamma, jag skall ha en katt."
Varpå på jag svarar: "Fast morfar klarar inte av katt, om vi skaffar katt så mår morfar dåligt" (eftersom Felicias morfar är pälsallergiker).
Felicia tänker efter lite och svarar sen: "Jaaa (paus), det är därför vi har William" och vänder sig till Wille och fortsätter: "Lille William".

Wille som substitut

Under fikan idag säger Felicia: "Jag vill ha en katt, en svart katt..jag VILL HA en katt. Mamma, jag skall ha en katt."
Varpå på jag svarar: "Fast morfar klarar inte av katt, om vi skaffar katt så mår morfar dåligt" (eftersom Felicias morfar är pälsallergiker).
Felicia tänker efter lite och svarar sen: "Jaaa (paus), det är därför vi har William" och vänder sig till Wille och fortsätter: "Lille William".

Storm i huvet

Var hemma själv med William i fredags, och passade därför på att kolla lite på Idol.
En utav artisterna sjöng The Cardigans - The storm och den bara totalfastnade. Nu går jag runt konstant med låten i huvudet, även när jag går upp nattetid. Lustigt nog somnar jag lättare när jag tänker på låten, kanske för att inga andra tankar får rum...

Här finner ni även texten om ni vill följa med..

Det kliar i fingrarna

Min man åkte till Hemsedal igår med sina kollegor...mmm mys, jag vill också! Felicia är äntligen frisk, och tar sin sista pencillindos idag...skönt.
Med maken bortrest tänkte jag röja lite hemma (jag är ju trots allt hemma med barnen).

Har stört mig en längre tid på att tvättstugan befinner sig i ett sånt oändligt kaos, men nu blir det andra bullar! Återkommer med bilder inom kort...
*kramis tills dess*

Saknad

Idag när jag hämtade Felicia på förskolan var hon helt tyst, vilket är rätt ovanligt.
Så jag stannade vagnen och frågade om det hade hänt något. Men jag fick bara något luddigt svar om att hon hade lekt med någon som inte var snäll, och därför valt att leka med någon annan.

Väl hemma under lunchen kom det fram att en pojk hade knuffat henne i ryggen. När hon berättat det så åt hon lite till, och tittade sedan allvarligt upp och sa:
"Jag har saknat dig hela mitt liv."
"Ja, och jag har saknat pappa och William och Alessander. Och mormor...och farmor... och William"
Sen var det som tyngt henne bara försvann, och så fortsatte hon leka igen.

Saknad

Idag när jag hämtade Felicia på förskolan var hon helt tyst, vilket är rätt ovanligt.
Så jag stannade vagnen och frågade om det hade hänt något. Men jag fick bara något luddigt svar om att hon hade lekt med någon som inte var snäll, och därför valt att leka med någon annan.

Väl hemma under lunchen kom det fram att en pojk hade knuffat henne i ryggen. När hon berättat det så åt hon lite till, och tittade sedan allvarligt upp och sa:
"Jag har saknat dig hela mitt liv."
"Ja, och jag har saknat pappa och William och Alessander. Och mormor...och farmor... och William"
Sen var det som tyngt henne bara försvann, och så fortsatte hon leka igen.

Vantar eller inte vantar

Det var lite kyligt imorse när jag skulle lämna Felicia på förskolan, varpå jag utbrister: Usch, vad kallt det är! Vill du inte ha på dig dina vantar ?
Felicia: Nej, tack.
Jag igen: Men fryser du inte då?
Felicia: Nej, tack.

Vantar eller inte vantar

Det var lite kyligt imorse när jag skulle lämna Felicia på förskolan, varpå jag utbrister: Usch, vad kallt det är! Vill du inte ha på dig dina vantar ?
Felicia: Nej, tack.
Jag igen: Men fryser du inte då?
Felicia: Nej, tack.

räddad av pepparkaksdegen

Felicia var inte alls sugen på att gå hem, när jag kom för att hämta henne från förskolan idag. Vips hade Flisan kurat ihop sig under ett bord med händerna för ögonen (någonstans tror hon fortfarande att ingen ser henne om hon inte ser)...

Försökte locka med fiskpinnar och makisar (makaroner) följt av fika, men icke.
Till slut pep hon något om pepparkakor, och då kom jag på att jag redan köpt hem deg. Yes, min räddning!

Så medans lilleman sov, stod jag och Flisan i köket och julstöka..det var hur mysigt som helst. Förvisso försvann den mesta degen spårlöst (ner i Flisans mage), men efterlämnade en mycket nöjd fyra-åring.

räddad av pepparkaksdegen

Felicia var inte alls sugen på att gå hem, när jag kom för att hämta henne från förskolan idag. Vips hade Flisan kurat ihop sig under ett bord med händerna för ögonen (någonstans tror hon fortfarande att ingen ser henne om hon inte ser)...

Försökte locka med fiskpinnar och makisar (makaroner) följt av fika, men icke.
Till slut pep hon något om pepparkakor, och då kom jag på att jag redan köpt hem deg. Yes, min räddning!

Så medans lilleman sov, stod jag och Flisan i köket och julstöka..det var hur mysigt som helst. Förvisso försvann den mesta degen spårlöst (ner i Flisans mage), men efterlämnade en mycket nöjd fyra-åring.

tungan rätt i mun

När koncentrationen sitter i tungan...

tungan rätt i mun

När koncentrationen sitter i tungan...

Får det lova att vara något annat: halsfluss, influensa ?

Det känns som om virus,influensor osv fullkomligt regnar över dom jag känner.
Var 10:nde inlägg på Facebook lyder: sjuk, halsont, baconfeber etc etc

Idag var jag tillbaka på vårdcentralen med Felicia, som varit feberfri sedan i fredags men nu uppdaterats med halsont. Halsfluss löd dagens dom, hur konstigt det än låter kändes det skönt. Nu vet jag iallafall att hon blir kry inom 2-3 dagar.

Misstänkt svininfluensa

Felicia har varit jätteförkyld sedan den 2 nov, och haft feber sedan i söndags.
Blev lite oroad eftersom febern inte gett med sig, och ringde till vårdcentralen i morse..som tur var lyckades vi få en akuttid.
Efter att ha genomgått en undersökning hos läkarn, misstänkte hon att Felicia hade den nya influensan men ville att vi skulle avvakta under helgen.
Symtomen har vart feber och hosta, förutom det har Flisan vart väääldigt snorig.
Och så hade hon ont i halsen veckan innan febern, och var bösig i ena ögat några dagar.
Febern verkar gå ner lite, hon har varit mer eller mindre feberfri fram tills middagstid i två dagar och hon är inte lika snörvlig längre.

Felicia har ju rätt mycket kärlek över till sin lille bror (nu 3 månader), och kan inte låta bli att pussas och kramas från och till. Jag har iallafall lyckats få henne att åtminstone pussa honom på kinden...lilleman började hosta lite smått igår, och är bösig i ena ögat (precis som Felicia var i början) så jag håller tummarna.

Hokus pillijokush!

William sitter i sin babysitter i vardagsrummet, med Felicia tätt intill.
Jag står i köket och grejar när jag hör Felicia från hallen: "Hokus pokus pillijokush! Jag förvandlar dig till en rosa groda!"
Nyfiken kikar jag ut i hallen och ser Flisan stå över William med sin pekpinne, som man kan rensa blockflöjten med...

Hokus pillijokush!

William sitter i sin babysitter i vardagsrummet, med Felicia tätt intill.
Jag står i köket och grejar när jag hör Felicia från hallen: "Hokus pokus pillijokush! Jag förvandlar dig till en rosa groda!"
Nyfiken kikar jag ut i hallen och ser Flisan stå över William med sin pekpinne, som man kan rensa blockflöjten med...

When I said I do...

Har suttit och slösurfat lite när lillemann sovit, och fann nedan underhållande väggord från Perlan Living. Att jag inte trillade av stolen i skratt, så träffsäkert!!

Happy Halloween ♥

Har myst med mina små hjärtan hela dagen och fikat hos mina föräldrar
Kvällens tema till ära häxar jag till mig och tar kvasten till stan
Ha en trevlig kväll !

Alex in da house

Vi har haft mitt bonusbarn Alex på besök den här veckan.
Det var längesen bara jag och Alex umgicks och gjorde något ihop, så det har varit riktigt mysigt.

Alex har blivit en helt annan Alex...så osjälvisk, vuxen och hjälpsam.
Något som definitivt måste belönas !

Så onsdag till trots, lånade vi med min äldsta systerdotter och åkte ner till Lek & Buslandet för att röja runt några timmar.

"Vill du ha honom"

Vi hade några vänner och deras kids över på middag för två veckor sen.
Scensättning: Min väninna sitter med vår Wille i famnen och gullar, varpå Felicia kommer fram och förklarar att "det där är vår William" för att sedan utbrista: "Vill du ha honom ?" 2009-10-11

"Vill du ha honom"

Vi hade några vänner och deras kids över på middag för två veckor sen.
Scensättning: Min väninna sitter med vår Wille i famnen och gullar, varpå Felicia kommer fram och förklarar att "det där är vår William" för att sedan utbrista: "Vill du ha honom ?" 2009-10-11

Växer så det knakar

Vi stötte på en jättesöt hund på vägen från Flisans förskola, hur söt som helst - liten, lurvig och glad. Det var visst en blandras mellan lhasa-apso och schnauzer.
Jag kommer alltmer på mig själv med att saknar känslan av att ha hund. Och ja..jag vet, i dagsläget skulle jag inte ha tid att fostra och ge uppmärksamhet åt en till...men dom är ju så keliga.

Jag var på barnavårdscentralen och vägde William, som nu gått upp till 6155 gram och blivit 64,5 cm lång...jepp, han håller envist fast om taget två snäpp över medel på tillväxtkurvan.
Passade även på att väga Felicia, som nu väger hela 22,4 kg.
Det kunde man inte tro om henne när hon kom ut: 2900 g spinkfia.

Engångsförteelse ?

Idag somnade Wille av sig själv i vagnen för första gången, med napp och snuttefilt efter att ha underhållit sig med barnvagnskallran.
Gott, det vore skönt om han kunde vänja sig att somna själv utan att vi bär honom i famnen.

Som vanligt efter en god lunch gör sig sömnens frånvaro från natten innan sig påmind...jäsp!
Lillkillen sover som en dröm när somnar för natten, men jag har kommit in i något sömnlöst stadie.
När jag var yngre hände det ibland att jag hade svårt att somna i perioder, oerhört enerverande och krävande. Lyxen man inte förstod sig ha då var att man kunde unna sig att ta sig en tupplur när det föll en in. Något som inte riktigt funkar i dagens läge med två barn.

I förrgår sov jag 2,5 h på hela natten, hade en surrande huvudvärk som drev mig till vansinne.
Låg säkert 2 h igår natt och ålade mig innan jag i ren panik sänkte värmen i rummet och öppnade ventilen och äntligen somnade.

Nä, nu blir det kaffe innan jag somnar mot tangentbordet.

Imorgon bär det av till bvc för drop-in vägning och mätning, kanske skulle jag passa på att mäta och väga Flisan också så att hon får "vara med"...

Vuxen för en kväll

I torsdags släppte min man bomben, vi var bjudna på middag
Inga i sällskapet skulle ha barn med sig, vilket för mig skulle innebära min första barnfria kväll sedan William föddes...iiik, hur skulle detta gå ?
Kom jag fortfarande ihåg hur man var vuxen, eller skulle jag spendera kvällen med att tråka ut alla med bebishistorier ?

När lördagen infann sig var jag både förväntansfull och spänd
Och ringde för säkerhets skull svärmor och pratade lite om Willes vanor, en medskickad lista till trots...inte för att jag inte litar till hennes omdöme, snarare för att själv känna mig trygg i valet att låta honom sova borta...

Kvällen var grymt trevlig och sällskapet hade en skönt avslappnad humor
God mat, snapsvisor och gamla godingar på musiklistan...
och jag lyckades hålla mig ifrån bebissnacket....*mys*

Flisan förhandlar

Felicia ville gå till skogen och plocka björnbär, och jag behövde handla. Kompromissen blev ICA's björnbär. Och lite lek på vägen dit förstås.

För mycket ris

Hade några vänner och deras i kids över på middag i söndags, det var hur soft som helst.
Det var riktigt skönt att ses igen, snacka av sig lite och bara ta det lugnt.
Aggresionerna från lördagen är på väg att blåsa över..

Var lite nervös i söndags att maten inte skulle räcka till och lagade därför på tok för mycket ris
Så idag blev det sötsur karré med grönsaksris och ägg. Och det bästa av allt - Felicia tyckte det var supergott!

Till receptet...

William kom på ett nytt ljud igår (typ o-o-o-e-e-e), och är helt inne i det.
På fredag blir han 2½ månad gammal, snabbt går det!

Snart säger jag upp mig !

Snart gör jag som Karin Holmgren och säger upp mig !
Vilken lockande tanke, om det gick alltså...ser framför mig hur vårt hem skulle förfalla,
och eftersom jag är den som är mammaledig är det jag som dagligen får leva i det. No no

Går som vanligt och plockar till förbannelse, ibland undrar jag om jag inte är min mans mamma ?
Det spelar liksom inte någon roll vad jag gör...frågar jag snällt svarar han bara: Ja. För att sedan glömma det, eller vänta fnuttron år innan det händer något.
Detta eviga dilemma...

Att lilleman bestämde sig för att vakna 02.20 inatt efter att ha somnat först efter 23-tiden,
hjälper förstås inte heller till. Måtte inte mina sköna nätter styckas upp igen...

P-stav

Var på Östra sjukhuset idag för att sätta in en p-stav, till min stora lycka får man numera smärtstillande Embla-plåster på huden OCH lokalbedövning

För 4 år sedan när jag skulle få stav insatt fick jag bara Embla-plåster och ett "såja, nu är det över"
när barnmorskan på bvc tryckte in staven i armen...Aaaaj!
Jag gick omkring och ömmade en hel vecka, och hur jag än ammade lyckades Felicia ändå komma emot armen med huvudet

Jag kan säga att jag numera lätt ingår i gynekologen Katja Stenström Bohlins fan-club!

Saffransälskare

Testar lite olika matrecept för att få en twist på vardagen, idag blev det saffranskyckling.
En riktig höjdare, och snabbt gick det också (bonus).

Pappsen var över och spacklade i sovrummet, så nu är vi ett steg närmre ett läckert sovrum.
Äntligen åker helikoptertapeterna ut - wohoo!

Mumma för mamma

Passade på att njuta av lugnet över en kopp kaffe, lite kladdkaka och slösurfa lite...ute piskade regnet mot rutan...William låg och sov och Felicia var hos sväris.

Var inne på Ferm Livings hemsida och dagdrömde lite, det finns så mycket läckra tapeter -enjoy !

Gammalt blir nytt

Har två röda lampskärmar som inte riktigt passat in någonstans hemma, testade lilltösens rum där de endast fyllde funktion som trotsig diskobelysning vid läggning. Jag släckte och Felicia tände..pust...

Som tur var hittade jag några söta stuvbitar inköpta fr Åhlens i klädkammarn. Lite superlim, knåp och voila
- så här blev resultatet!

Projekt X

Kreativiteten flödar när man har minst tid att utveckla den...
Visst är det så ?
När jag väntade Felicia började det redan när hon låg i magen, till historien hör att jag blev sjukskriven p.g.a av foglossning redan när jag var gravid i 4 månaden...
Hah, inte konstigt att jag blev rastlös...

Kommer ihåg att jag hade fler projekt på G än fingrar på händerna. Tror att jag började inreda barnkammaren redan innan femte månaden, hohoho...
Skillnaden nu, när jag är mammaledig med William, är att jag vant mig mer vid tanken att prioritera ned mig själv och min att-göra-lista, att sänka kraven på mig själv.
Jag har lyckats gå från list-nazist till en ganska laidback ta-dagen-som-den-kommer-person.

Det är rätt så befriande när jag tänker efter...och rätt som det är får jag panik igen och måste pyssla, städa, inreda, förändra...håll i hatten, för här kommer jag rusandes !
Välkommen till min värld