Snart gör jag som Karin Holmgren och säger upp mig !
Vilken lockande tanke, om det gick alltså...ser framför mig hur vårt hem skulle förfalla,
och eftersom jag är den som är mammaledig är det jag som dagligen får leva i det. No no
Går som vanligt och plockar till förbannelse, ibland undrar jag om jag inte är min mans mamma ?
Det spelar liksom inte någon roll vad jag gör...frågar jag snällt svarar han bara: Ja. För att sedan glömma det, eller vänta fnuttron år innan det händer något.
Detta eviga dilemma...
Att lilleman bestämde sig för att vakna 02.20 inatt efter att ha somnat först efter 23-tiden,
hjälper förstås inte heller till. Måtte inte mina sköna nätter styckas upp igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar