Engångsförteelse ?

Idag somnade Wille av sig själv i vagnen för första gången, med napp och snuttefilt efter att ha underhållit sig med barnvagnskallran.
Gott, det vore skönt om han kunde vänja sig att somna själv utan att vi bär honom i famnen.

Som vanligt efter en god lunch gör sig sömnens frånvaro från natten innan sig påmind...jäsp!
Lillkillen sover som en dröm när somnar för natten, men jag har kommit in i något sömnlöst stadie.
När jag var yngre hände det ibland att jag hade svårt att somna i perioder, oerhört enerverande och krävande. Lyxen man inte förstod sig ha då var att man kunde unna sig att ta sig en tupplur när det föll en in. Något som inte riktigt funkar i dagens läge med två barn.

I förrgår sov jag 2,5 h på hela natten, hade en surrande huvudvärk som drev mig till vansinne.
Låg säkert 2 h igår natt och ålade mig innan jag i ren panik sänkte värmen i rummet och öppnade ventilen och äntligen somnade.

Nä, nu blir det kaffe innan jag somnar mot tangentbordet.

Imorgon bär det av till bvc för drop-in vägning och mätning, kanske skulle jag passa på att mäta och väga Flisan också så att hon får "vara med"...