Förförisk fläder följt av tragiskt livsöde

Jag var på biograf Bergakungen med min väninna Therese igår kväll för att se den danska fängelsefilmen "R". Trailern till trots trodde jag ändå att filmen som så många andra danska filmer skulle ha en udda tvist av humor. En klanta-till-det film som vi skulle kunna skratta åt.

Vi var där lite tidigt och bestämde oss för att sätta oss i baren för lite drinks, snacks och småprat. Jag tog ett glas vitt och Therese gav bartendern fria händer att gör en drink med smak av fläder. Vad jag ångrade mitt val- åh, vilken drink! Den var drömsk och smakade förföriskt av fläder och druvor som förde tankarna till en karibisk solsemester. En riktig soul-drink ; )

När det började vankas för film bunkrade vi upp med lite popcorn och begav oss in till biosalongen. Till filmen om Rune som genom en grov misshandel hamnar på ett utav Danmarks hårdaste fängelser, och som förutom att sitta av sitt straff hunsas, och tvingas förnedra sig och begå ännu fler brott för att klara livhanken. "Antingen ger du stryk, eller så får du stryk" som en utav filmens karaktärer hetsar i Rune en utav hans första dagar på fängelset. En film som kom att förfära och etsa sig fast.

Vinn en här-bor-tavla

Nu finns chansen att vinna ett ex av den populära "här-bor"-tavlan!
Var med du också och tävla på Lindas blogg



Tävlingen avslutas den 5 september. Lycka till!

Willes födelsedag

Williams 1-års dag firades 1 dag för tidigt, bara inom familjen med gotta och sång. Felicia bjöd på dans och morfar på färd på sparkcykel.
William åt förnöjt tårta tills magen sa stopp.

Oj, vad jag bedrog mig

Paus från föräldralivet, jovisst, men det var inte smärtfritt.
Operationen gick bra, bortsett från när jag trots bedövningen kände av när dom klippte av en ådra (aj!). Som tur var allt över redan efter 40 minuter och jag blev hänvisad in till ett eget rum på kliniken.
Så fort lokalbedövningen började släppa, började jag ana ett molande tryck från övre stygnen på vaden som strålade upp strax ovanför knävecket. Jag nämnde för sköterskan som tyckte att det var självklart och kom med värktabletter.
Tur att jag var preppad med både bedövning och smärtstillande för några kryckor fick jag inte, "det används sällan nuförtiden". Tack och lov kunde Jan köra hem mig.

Hemma blev jag ense om hur handikappad jag var, och tog mig fram genom att glida växelvis åt höger och vänster med den bra foten, för det var inte tal om att försöka hoppa på ett ben kände jag. Satan vad ont det gjorde när jag försökte ta mig till wc alt köket. Nåja, tänkte jag...jag var ju trots allt hänvisad till högläge och vila, så jag slog på några filmer och gav upp.
Efter två-tre dagar och ett återbesök hade jag fortfarande svårt att sätt ner tårna, för att inte tala om värken som nu smärtade i övre delen av vaden.

Nu 8 dagar senare kan jag stödja mig på foten, men ännu inte sträcka ut benet och haltar därför fram värre än en 80-åring som brutit höften.

Operation åderbråck

Det började som en blå triangel på min vad, kommer ihåg hur jag lade märke till den redan när jag gick i fyran/femman. När jag var gravid med Felicia blev bråcket plötsligt mörk och började argt sträcka sig en bit ner på vaden. Och visst har jag hört att det hjälper att gå i stödstrumpor, men efter att bara ha blivit tyngre och tyngre under graviditeten i 9 månader var det skönt att få lägga undan de där sardinkonserverna.
Med William fullkomligt explodera åderbräcket upp på min vad och satt där som ett fult och buckligt minne av graviditeten. Jag kom på mig själv med att försöka dölja det soliga dagar, och hitta på ursäkter för att inte ex. åka och bada med min dotter.
Så idag sker det: bråcket ska bort och jag får dessutom en välförtjänt paus i föräldralivet. Barnen har barnvakt och jag kan få ligga på soffan (med benet i högläge) och mysa med film, böcker och dokumentärer i två dagar. Och drömma mig bort till en soligare strand nästa sommar (efter projekt beach 2011).