räddad av pepparkaksdegen

Felicia var inte alls sugen på att gå hem, när jag kom för att hämta henne från förskolan idag. Vips hade Flisan kurat ihop sig under ett bord med händerna för ögonen (någonstans tror hon fortfarande att ingen ser henne om hon inte ser)...

Försökte locka med fiskpinnar och makisar (makaroner) följt av fika, men icke.
Till slut pep hon något om pepparkakor, och då kom jag på att jag redan köpt hem deg. Yes, min räddning!

Så medans lilleman sov, stod jag och Flisan i köket och julstöka..det var hur mysigt som helst. Förvisso försvann den mesta degen spårlöst (ner i Flisans mage), men efterlämnade en mycket nöjd fyra-åring.